Det där är en fras man alltsom ofta ser på “lånade” klipp på Youtube. Men hur tänker dom då undrar jag i stilla sinne? Skulle det bli ok att stjäla någon annans upphovsrättsliga material bara för att man understryker att man inte är upphovsman? Antagligen är man inte medveten om att tilltaget kan kosta pengar. Mycket pengar. Att “låna” en fotografs stillbild kostar 10% av ett basbelopp (dryga 4000 kr) plus att man får betala det ordinarie priset för användningen av bilden. Detta gäller även om man blixtsnabbt tar bort bilden när det börjar hetta till. Har bilden varit publicerad så är man skyldig att betala, även om man nu har tagit bort den. “Jag visste inte” är inte heller en gångbar ursäkt. Copyright gäller även om det inte uttryckligen står skrivet. Är man inte säker på att man har rätt att använda materialet så ska man låta bli.

Oavsett om man erkänner sitt brott och skriver om det i beskrivningen så har man ju ändå faktiskt stulit det. För jag antar att om man hade fått upphovsrättsinnehavarens tillstånd hade man nog skrivit något i stil med “I have permission from the owner of this video to publish it here”.

Immaterialrätt är tydligen svårgreppat – särskilt idag när så mycket är digitalt. Man ser det inte som att man har stulit något eftersom upphovsrättsinnehavaren har kvar sitt original. Att stölden ligger på ett helt annat plan är för många svårt att greppa. Det kan röra sig om förlorade reklamintäkter. Ja, man behöver inte vara ett stort multinationellt företag för det. Videovisningar på Youtube har annonser och ägaren till videoklippet kan få reklamintäkter ifrån det. Om någon har kopierat videon och lagt upp på nytt på Youtube så förlorar upphovsrättsinnehavaren intäkter. Jag kan tycka att det engelska ordet faktiskt beskriver det hela bättre – intellectual property.

Sedan är det naturligtvis en förolämpning och brist på respekt att bara ta något som någon annan har skapat utan att be om lov. Visst är det fint när det finns dem som gladeligen delar med sig av sina skapelser, vad de nu än må vara – musik, bilder, video eller något annat som är skapat. Men det måste alltid vara upphovsmannens (eller kvinnans) rätt att bestämma om hur dennes verk skall få spridas. Allt tal om att upphovsrättslagen skall tas bort är trams och bara ett utslag av att vi lever i “generation gratis”. Inget förväntas kosta något utan man ska bara kunna ladda ner det från Internet och helst ska ingen komma och banka en i huvudet för det.

Om en bonde vill ställa sig på torget och ge bort sin potatis gratis – fint, låt honom göra det. Om en fotograf vill upplåta sina bilder till public domain för spridning – fint låt honom göra det. Men att lagstifta om att det ska vara fritt att ta för sig av andras bilder är lika korkat som att lagstifta om att det är lagligt att gå ut på bondens fält och gräva upp hans potatis för att ta hem och koka till middag.

Jag är ingen motståndare av nya affärsmodeller. Vi kan ju se att olika former av open software t ex fungerar alldeles utmärkt. Där företag utvecklar en programvara och släpper den fritt. Den förlorade intäkten på försäljning är antagligen mindre än den annonseringsbudget som skulle krävas för att slå sig in på en marknad med redan etablerade spelare. Sedan tjänar de pengar på annat, t ex utbildning, konsultation och supportavtal. Men det viktiga i sammanhanget är att detta är ett fritt val de gör – inte en affärsmodell som någon har lagstadgat!

När debatterna går heta om upphovsrätt använder man ofta ordet “fri”. Det skall vara fritt att ladda ned. Om man tar bort upphovsrättslagen så inskränker man faktiskt friheten – friheten för upphovsrättsinnehavare att välja affärsmodell. Istället tvingar man in alla i någon form av affärsmodell där allt ska vara gratis att ladda ner och upphovsrättsinnehavaren förväntas tjäna sitt levebröd på något annat sätt bäst han kan. Är det frihet?