Monthly Archives: december 2015
En busschaufförs betraktelser
Att köra buss innebär att man får möjlighet att betrakta samhället och dess mångfacetterade invånare. Man jobbar alla möjliga tider på dygnet och man möter allt från kostymnissar och festprissar till tiggare och uteliggare. Ibland är mötena inte så roliga men som betraktelse kan det vara mycket intressant. Man får ofta en rolig historia med sig hem och är man bara utrustad med en god portion humor och möter resenärerna med ett leende så leder det sällan till problem ombord.
Idag hade jag min fru som passagerare som passade på att ta den här bilden på mig. Se så roligt jag har ombord på min buss!
Kvällens små episoder från bussförarsätet:
- I Fruängen tappade jag så mycket tryck att fjädringen inte orkade lyfta bussen med passagerare. Nivåregleringen i botten blev till att be alla stiga av, kontakta trafikledningen för att skicka flexen att ta turen och efter att ha fått upp trycket något, så att vagnen fick fjädring och bromstryck, sakta rulla mot depån för vagnbyte. Displayens “Varning för onormalt hög luftförbrukning” antydde att det läckte mer än lovligt någonstans.
- Dagens första gratisåkare, en ung tjej som försökte se söt ut och frågade om hon fick åka gratis möttes med ett bestämt och allvarligt “Nej” varpå tjejkompisen gjorde en insats och skickade en SMS-biljett (oftast brukar dom släntra på ändå). En gratisåkare omvänd till betalande!
- Tre unga herrar går helt sonika förbi utan att visa någon form av biljett. Tar då mikrofonen – “Godafton! Herrarna som klev på utan biljett känner kanske inte till SL:s policy. Den är tämligen enkel så att de flesta normalbegåvade brukar kunna förstå den och kan sammanfattas med: Alla måste ha biljett för att åka buss. Nu är det så fint ordnat att man kan köpa biljett med SMS på sin mobiltelefon så om ni kommer fram till mig ska ni få en liten folder som beskriver hur man gör”. En av killarna kommer fram och visar upp en nyköpt SMS-biljett och ber om ursäkt. Nåväl, en av tre gratisåkare omvänd till betalande resenär.
- I rondellen vid Gullmarsplan, som jag som vanligt rundar i måttlig hastighet, så välter en barnvagn omkull – med barn i. Det hela slutar, som väl är,med endast förskräckelse för barn, föräldrar och busschaufför. Hur man kan komma på idén att ställa sin barnvagn, med barn i (som ger hög tyngdpunkt), utan att spänna fast den eller hålla i den och gå och sätta sig på ett säte, övergår mitt förstånd. Vi får bara hoppas dom inte gör om det. Hur försiktigt man än kör så är en rondell en skarp kurva. Och alla bussförare kör inte lika försiktigt som jag.
- Ett gäng unga herrar som verkar ha laddat upp inför Luciavaka kliver ombord med ett flak öl i famnen. Möjligen uppstår en oro över att jag inte ska släppa ombord dem med all denna alkohol så en av dem, med famnen full av öl, pekar och säger förklarande “Julkapp till min pappa!”. Då blir han nog glad säger jag och så åker vi.
Bälte behövs även i buss!
“Blixthalka utan dess like” säger trafikrapporterna i radion. Om en kvart går jag på kvällens pass. Att köra tunga fordon i halt väglag kan sammanfattas som “bambi på hal is”. Lätta rörelser, hastighet efter väglag och ett okokt ägg mellan fot och pedal så brukar det ordna sig. Men vi får se vilka överraskningar kvällen har i beredskap. Jag är inte så bekymrad för egen del men dessvärre är man ju inte ensam därute.
Väl i bussen möts jag av en förarstol med bältet knäppt bakom ryggen. Med tanke på väglaget så tror jag minsann vi har en professor i darwinistisk evolutionsteori bland kollegorna!
