Foto
Dessa två bilder togs av min far, Donald Helander, i Gamla Stan i början av 1960-talet. Under en tid har de sålts som posters för inramning på IKEA i serien Fjällsta. Sedan försäljningen via IKEA upphörde har vi fått en del frågor om dessa bilder går att köpa någon annanstans. Det har inte varit möjligt p g a kontraktet med IKEA, fram till nu.
Vårsol av Donald Helander
Gamla Stan av Donald Helander
Det är med glädje vi kan meddela att bilderna nu finns att beställa av oss via sajten SHOPLET.SE. Denna sajt är i nuläget den enda webbplats som säljer bilderna med tillstånd från oss. Bilderna finns att beställa via en del utländska sajter men dessa har inte tillstånd att sälja dem och de är därför piratkopior!
Dashcams, en videokamera monterad i bilen som kontinuerligt filmar körningen och kan fungera som bevismaterial i händelse av olycka, är en populär företeelse i vissa länder där försäkringsbedrägerier och korrumperad polis kan göra livet som bilägare rejält besvärligt. Kameran filmar kontinuerligt så mycket som får plats på minneskortet och de äldsta sekvenserna skrivs hela tiden över. Vissa modeller har inbyggd G-sensor som automatisk skrivskyddar videofilerna om G-kraften överskrider ett visst gränsvärde, d v s vid en kollission. Vissa modeller har inbyggd GPS som också registrerar position och hastighet. Frågan som man som svensk ställer sig är – får man använda s k dashcams i Sverige?
Kameraövervakning av allmän plats är generellt inte tillåten men min lekmannamässiga bedömning (jag är inte utbildad jurist) är att detta inte räknas som kameraövervakning så länge man själv finns i bilen. Att fotografera och filma på allmän plats är tillåtet i Sverige och kräver inget särskilt tillstånd. Detta är oavsett om kameran hålls i handen eller monteras på stativ. Man bör kunna se det som att kameran används med bilen som stativ. Därför anser jag att det bör vara tillåtet att använda dashcams i Sverige så länge man själv befinner sig i bilen.
Motion detection / parkeringsläge
En del kameror har s k motion detection eller parkeringsläge med syfte att de ska kunna gå igång och spela in när det sker rörelser utanför bilen för att på så sätt också kunna dokumentera parkeringsskador. Eftersom du själv inte befinner dig i direkt anslutning till kameran så kommer detta sannolikt klassas som kameraövervakning på allmän plats vilket inte är tillåtet. Med andra ord – aktivera inte denna funktion.
Ljudinspelning
Kamerorna spelar normalt in video komplett med ljud. För att inte behöva informera mina passagerare om att deras samtal spelas in så har jag helt enkelt stängt av mikrofonen i min dashcam. Jag vet inte om det är ett lagkrav att informera passagerarna i bilen om det men jag tycker oavsett att det hör till allmänt hyfs att berätta att man spelar in samtal. Därför är det enklare att jag helt enkelt låter bli och jag tror inte ljudet tillför särskilt mycket i ett bevissammanhang.
Publicera bilder och / eller video på Internet
Även om det är tillåtet att både fotografera eller filma på allmän plats så är det inte tillåtet att publicera detta på Internet hur som helst. Du kan göra dig skyldig till bland annat brott mot Personuppgiftslagen (PUL) om personer eller fordon kan identifieras på bilderna eller i videosekvenserna. Dessvärre hittar man idag mängder med klipp på Youtube från dashcams.
Visst finns det folk som kör som idioter men det är rättssystemets (polis och domstolar) sak att ta hand om dessa, inte en lynchmobb av Youtubebesökare. Hela rättssäkerheten sätts ur spel och man ska komma ihåg att en situation kan se helt idiotisk ut tagen ur sitt sammanhang. Vem vet vad som är orsaken till beteendet eller vad som skedde precis före eller efter situationen i klippet?
Sedan är det ju så att alla förare gör misstag ibland (även du!). Förhoppningsvis lärde man sig något av sitt misstag och gör det inte igen. Man kanske blev distraherad eller helt enkelt är ovan förare. Bara för att man har körkort så betyder det ju inte att man kör regelbundet. Det kanske är en ringrostig förare som du har framför dig. De situationerna behöver faktiskt inte hamna på Youtube och tituleras “dagens idiot” eller liknande. Dessa Youtubeklipp gör bara att vi hamnar närmare ett förbud av dashcams eftersom de då används för att hänga ut andra människor – inte för sitt ursprungliga syfte – att fungera som bevismaterial i händelse av en olycka.
Bilden ovan visar ingen speciell situation och är publicerad eftersom det inte går att urskilja personer eller registreringsskyltar, med syftet att visa vilken typ av bild man kan få från en dashcam.
Jag anser att dashcams är bra eftersom de bidrar till att ge klarhet vad som orsakat en olycka. Men använd dem rätt, till vad de är avsedda för och inget annat.
“Fotograf: Skärmdump från Youtube”
Den där fotografen “Skärmdump från Youtube” vars bilder man allt oftare ser publicerade i media, han eller hon måste tjäna bra med pengar på sina bilder. För inte har väl media fått det om bakfoten och nu tror att man kan “citera” en bild eller videosekvens genom att hänvisa till källan?
Text får man citera om man bara lånar en viss del och hänvisar till källan men det gäller aldrig en bild. Oavsett om den beskärs eller källan anges.
Gullmarsplan 1961
Så likt men ändå så olikt. För den som besöker Gullmarsplans tunnelbanestation regelbundet är vyn mot Södermalm med kvarnen och Folksamskrapan välkända motiv. Bilden är tagen 1961 av min far, Donald Helander, då 20 år fyllda. Så mycket har förändrats sedan dess men ändå är siluetten sig lik, så att även den som inte var född på 1960-talet känner igen sig.
Jag har tittat på bilden många gånger och slogs tidigt av att han måste ha balanserat på perrongkanten när han tog bilden. Något han skulle ha förbjudit mig att göra. Idag är lyktorna sedan länge utbytta. Likaså den enorma högtalaren för utrop av trafikinformation som sitter på stolpen en bit bort. Papperskorgarna, de orangea, som jag minns från min barndom, som sitter på den närmaste stolpen är också sedan länge ett minne blott. Det har nog passerat ett antal generationer av olika typer av papperskorgar sedan bilden togs.
Trots att jag sett bilden många gånger såg jag något nytt idag när jag tittade på den. Tågföraren i vänsterkant som skyms av stolpen. Och fronten på tunnebanetåget. Dessa har gått förbi min blick alla andra gånger jag sett på bilden. Jag hade uppfattat bilden som en miljö, utan en enda människa. Utan ett enda tecken på liv. Så märkligt selektiv blicken kan vara. Kanske uppfattade jag bilden utan mänskligt liv första gången jag såg på den och på grund av det har min hjärna effektivt filtrerat bort både tågföraren och tåget alla andra gånger jag sett på den. Utom idag. Idag såg jag både honom och tåget, och plötsligt förändras bilden från att visa en steril miljö utan ett levande väsen, till motsatsen.
Gullmarsplan, en vanlig dag knappa sju år innan jag föddes. Bevarad och konserverad till eftervärlden i form av en bild.
Betraktaren sommaren 1971
Finns det ett bättre sätt att betrakta sin omvärld än genom en kameralins? Tiden är flyktig och det som nyss var framtid, har på ett ögonblick passerat som nutid för att sedan övergå i dåtid. Med kameran kan tiden frysas och genom bilden kan man färdas tillbaka i tiden. Ett foto får oss att minnas – ett minne som annars kanske skulle ha blivit vagare med tiden. Fotografiet påminner oss om en svunnen tid. Men kan bilden också göra att vårt minne förändras? Att vi påverkas av vad vi känner när vi ser på bilden och att det därmed förändrar det vi minns av den verkliga händelsen?
Vi lämnar ett fantastisk arv till kommande generationer genom våra fotografier, för dem att se hur vi levde idag. Sedan varje mobiltelefon utrustades med kamera har fotograferandet formligen exploderat.
Men finns det en risk i och med det, att vi får ett utarmat förhållningssätt till bilden? Foton finns det nu hur många som helst av och med den digitala tekniken kostar det inte ens något att ta en bild, en till och en till. Kommer våra barn att vårda sina bilder på samma sätt som jag, mina föräldrar och farföräldrar gjorde?
Ett foto för mig är en tidsmaskin, en resa i tid och rum, ett stycke frusen tid.
Fotografiet som tidsdokument intresserar och fascinerar mig. Bilder som är tagna i vardagen, där den flyende tiden har frusits. Bilder som inte är arrangerade, där människor har anlagt sitt “fotoansikte”, utan bilder där folk ser ut som dom gör mest. Där man kan se hur folk klädde sig, hur bilarna såg ut, vad som fanns att läsa på reklampelaren vid busshållplatsen. En bild säger mer än tusen ord. Så är det.